Tolv apor

Det är jag och tolv apor.
Vi är misstänkta för människorov,
känslorov.

Det sägs att vi besudlat flickors hjärtan.
Vi har spillt öl på deras klänningar och tagit dom på rumpan offentligt.

Det är jag och tolv apor.
Som kliar oss i huvudet och undrar varför helvetet skimrar i blått.
Vi lägger oss tidigt på kvällen för att undvika komplikationer.
Som att ordningen ställs till rätta då.

Det sägs att vi förlorat respekten.
Att vi bara tar och tar till oss själva.
Att alla andra faller bort när vi stänger ögonen.

Det är jag och tolv apor.
Som är övertygade om att rumpor ska vara fylliga.
Som är skraja för färgen rosa.

Det är jag och tolv apor.
Som målar hela tunnelbanan full med graffiti,
Vi flyger runt i lianer och har skor som kostar 2 kronor.

Det sägs att vi inte har någon smak, att vi inte har den rätta känslan.
Men när vi kysser dina läppar.
Då vet du att det är jag och tolv apor som kysser dina klarröda läppar.

Det är jag och tolv apor.
Som cyklar runt i staden och vinkar till främmande damer i stora kappor.

Det är jag och tolv apor.
Som bär pärlhalsband och röker billiga cigaretter.
Vi småpratar med förbipasserande människor,
Vi delar ut flyers.

Det är jag och tolv apor.
Som berikar ditt liv.
Vi hyr en bil och kör till stranden och möter vågorna utan rädsla.

Det är jag och tolv apor.
Som klär oss i matchande kläder och tvångsmatar varandra med våfflor.
Vi ger oss inte förens alla har fått.

Det är jag och tolv apor.
Som gråter i regnet,
Som tröstar varandra när någon flicka klagar på ölstänk och sexuella trakasserier.

Det sägs att vi är odrägliga, spännande och riskfyllda.
Men när vi smeker dina ben.
Då vet du att det är jag och tolv apor som smeker dina långa lena ben.

Det är jag och tolv apor.
Som kysser dina läppar innan du somnar i natt.

Jag finns här, som en sprängfylld finne.
Jag sitter här med nålar intryckta i rumpan och väntar otåligt.
Jag vill kläckas nu!

Alla svaren finns i mitt eget huvud, men ändå kan jag inte ge upp den bittra eftersmaken av alla frågor som oron väcker.
Är man säker så är man, men man vet aldrig.
Rutiner kan ändras på en dag, känslor på två.

Jag sprängs snart, man ska ta chansen.
Chansen att klämma medans innehållet fortfarande är färskt.
Medans man fortfarande får ut något.

Mina ord är inte alltid självklara, det krävs eftertanke.
Nått som lätt glöms bort i hysterins högkvarter.
Som att gud inte har vaknat till ordentligt och att det inte finns någon högre makt som styr vad som spottas ut ur min mun.
Självbehärskningen saknas, glöms eller har aldrig ens existerat.

Det spricker upp och blir varigt och allvarligt.
Irriterat.

Oljiga fingrar som stryker hennes redan perfekta lugg.
Muskelryckningar och dålig hy.
Det slutar bara snurra ibland, när molnen är i samma höjd som hennes toppiga bröst.
När hon håller om mig och hennes röst tar tag i mig in på småtimmarna.
Och skillnaden mellan dröm och verklighet är knapp.
Andedräkten är som värst men kyssarna smakar som bäst.

Att kläckas, är som att födas på nytt.
Chansen att klämma medans innehållet fortfarande är färskt.
Renande. Underhållande. Varmt.

Underlättande.

Nattetid

En ensam natt i Stockholm, sängkläderna är fortfarande varma.
Min kudde är dränkt i hennes andedräkt.
En påminnelse om hur det var att vara två.

Det har bara gått två timmar, det känns som höst fast det är mitten av juni.
Min bästa vän ska döpa sitt barn till sugar och jag har fastnat framför ännu en värdelös tv-serie.

Jag varvar tankar med cocktails och cocktails med piller och piller med impulsköp.

En ensam natt i Stockholm, pulsen är nästan lika hög som din när du svettas mellan lakanen.
När dina ben glider isär och jag tillåts tillfredställa dig.
En påminnelse om hur det var att vara lycklig.

Det har bara gått två dagar, det känns som kyssar men det är bara regn mot mina läppar.
Jag sa åt dig att ha tålamod med mig, att älska med mina misstag.

Jag varvar gråt med hårda ord och hårda ord med sömn och sömn med djupa andetag.

Luften känns tyngre i Stockholm just denna natt.
Söder känns mörkt och lummigt från min balkong.
Klockan tickar inte längre på som den brukar, tiden tar sådan tid.
Stillar mina nerver med loka och smågodis, rödvin i diskhon och halvpornografiska filmer.

En ensam natt i Stockholm, jag hör fortfarande din röst när du pratade lite för högt på biografen.
Du kramade mig och skrattade så tårarna rann och fuktade min kind.
En påminnelse om hur vacker du var.

Det har bara gått två år, det känns som sura uppstötningar.
En påminnelse om hur det är att inte kunna glömma dig.

En ensam natt i Stockholm, det är fortfarande varmt där du satt senast.

Att flytta!

Imorgon är det dags, det känns egentligen ganska overkligt. Jag har ju alltid bott här, inte i just den här lägenheten men här, på den här ön. Jag har åkt samma buss flera gånger om dagen, flera gånger i veckan och varje enkel resa in till slussen tar 45 min. Nu ska jag byta bort det, mot något helt annat. Jag kan cykla till söder, jag kan cykla runt i hela stan. Jag ska äntligen få chansen att bevisa för mig själv att jag kan klara mig själv. Jag kan tvätta, köpa toalettpapper och åka till IKEA och handla ljus. Jag kan betala räkningar och komma i tid till jobbet. Jag kan äta ordentlig mat och ha matlådor till jobbet. Jag kommer inte bara fylla kylen med öl som jag en gång i tiden tänkte att jag skulle göra när jag flyttade hemifrån.

Jag längtar tills imorgon, då jag ska få mina saker flyttade till mitt nya hem som jag delar med min kära vän Fanny. Jag tror på det här.